Ivar - en jubilar med brokigt
yrkesliv
-Man blir lite visare - och lite
dummare med åren, säger Ivar Wallensteen och skrattar
ljudligt.
|
||
|
|
||
|
Positiv 90-åring. Ivar Wallensteens yrkesliv har varit mycket skiftande.
Föräldrarna ville att han skulle bli präst och hans läste också teologi. Han
blev aldrig präst, däremot författare, kulturskribent, politiker och under 25
år verkade han som lärare på Rudbeckianska. |
Han har lång
livserfarenhet och borde ju veta. Den 23 september fyller författaren,
kulturskribenten, politikern och den tidigare läraren på Rudbeckianska
skolan 90 år.
Det är en vital blivande 90-åring, som tar emot VLT och visar
oss ut på sin balkong för att vi ska beundra utsikten över centrala Västerås,
den stad han sedan femtio år känner sig hemma i. Från balkongen i det hus han
flyttade in i 1969 ser han från sina fönster nästan samtliga högre byggnader,
från norr till söder, som är kännetecknande för Västerås. Kyrktornet, Skrapan,
stadshustornet, slottet och skatteskrapan.
Ivar Wallensteen debuterade
som författare samma år som han flyttade till Västerås, 1969. Kvickt och slugt,
visdomsord från hela världen, var titeln, Sedan dess har han gett ut ett
tjugotal titlar i olika ämnen. Bland annat boken Sällsamheter
i Västerås, där stadens historia får liv genom möten med
människor som satt sina spår här genom tiderna.
Uttalandet, att man inte bara blir lite visare med åren, utan
även lite dummare, förklarar Ivar med att minnet ju sviker alltmer när man blir
äldre.
Ivar föddes på Ekerö, men växte upp utanför Enköping. Han
lärde sig läsa och skriva redan som femåring och fick hoppa över första klass
för att börja i tvåan när han var bara sex år.
- Jag var
som mest begåvad när jag var 5 och 6 år,
sedan har det bara gått utför, säger Ivar och skrattar
ljudligt och tillägger att det kanske är så att man i den åldern ofta är som
mest receptiv.
Han har tyckt om att skriva hela livet, men att börja skolan
var inte alls som roligt.
-Vi var tvungna att lära oss psalmer
utantill, en psalm i veckan. Nej då var det betydligt roligare att läsa Fänrik
Ståhl, säger han och deklamerar några strofer.
Som ung hade han ingen aning om vad han skulle utbilda sig
till, Föräldrarna tyckte att präst vore något för honom, det fanns många
präster i släkten. Ivar började läsa grekiska och hebreiska på eget initiativ.
Han studerade så småningom på universitetet i Uppsala och blev teologie
kandidat och filosofie magister. Präst blev han aldrig, "hade inte den
tron". Hans yrkesverksamma liv blev dock mycket skiftande.
-Två av livets svåraste val är
yrkesvalet och vem man ska gifta sig med. Livet är gåtfullt, i dag har jag till
och med barnbarnsbarn.
När Ryssland överföll Finland 1939, tog Ivar
uppmaningen att "Finlands sak är vår", på allvar. 1940 deltog han som
frivillig i Finlands vinterkrig, "vilket kostade mig 2,5 år på lungsotsanatorium".
Frisk och arbetsför igen kände han att något socialt arbete
skulle passa honom.
Han fick först ett vikariat som assistent på Härnösands
fängelse sedan blev det fängelset i Gävle och slutligen
assistentjobb på Långholmen. Några år senare, hösten 1944,
flydde tiotusentals estniska flyktingar från Estland havsvägen
till Sverige. 500 av dem inkvarterades på olika ställen kring Oskarshamn, Ivar
fick uppdraget att förestå förläggningarna där, se till att de hade det bra och
dessutom försöka få ut dem i arbetslivet. Våren 1945 kom räddade polska fångar
från koncentrationslägren. 250 polska kvinnor fördes från läger i Skåne för att
inkvarteras i Gränna. Ivar fick ansvaret för gruppen som var både fysiskt och
psykiskt svårt drabbad efter fångenskapen.
- Sverige
behövde arbetskraft på den tiden och när kriget var slut fick de flesta av dem
som blev kvar i Sverige arbete. Nationalekonomer trodde på depression när
kriget var slut, men det blev precis tvärtom.
Yrkesbanan tog ytterligare en tvär vändning i slutet av
40-talet, då Ivar fick erbjudande om att bli ombudsman för högern i
Västerbotten. Det ledde bland annat till att han var med och organiserade
valrörelserna 1946 och 1948 innan han flyttade till Linköping, som länsombudsman för östgötahögern.
I mitten av 1950-talet svängde yrkesbanan ytterligare en
gång. Ivar började arbeta som lärare, adjunkt i religion, historia och
samhällskunskap på läroverken i Linköping och Nyköping. 1957 flyttade han till
Västerås och under 25 års tid var han verksam som lärare på Rudbeckianska
skolan.
- En bra
lärare ska vara positiv, glad och uppmuntra eleverna och det har jag försökt
att vara, säger han.
Under 60-talet engagerade han sig i kommunalpolitiken, som
stadsfullmäktig i tolv år, ledamot i stadens och landstingets kulturnämnder och
nämndeman. Han var även ordförande för moderaterna i Västerås och ledamot av
styrelsen för moderaternas länsorganisation.
Konst och musik har alltid intresserat Ivar. På 1970-talet
var han vice ordförande i Västerås konstförening. Han går fortfarande gärna på
konserter, han läser böcker och alltid tre dagstidningar om dagen. Dikter
skriver han ofta och inte minst hjärngympar han med Svenska Dagbladets korsord.
Födelsedagen firas på lokal med många inbjudna gäster. Den
enda present, som Ivar har på önskelistan är att alla inbjudna, från när och
fjärran, verkligen kommer på hans 90-årskalas.
Birgitta Cavallini
021-19 90 00
birgitta.cavallini@vlt.se
Artikeln återgiven på www.wallensteen.se med vänligt tillstånd
av Vestmanlands Läns Tidning.